Dagis... den ständiga frågan
Men nyss när vi åt frukost läste jag en artikel där några experter svarade på frågor och på frågan när barnet börbörja dagis så svarade dom att det bästa för barnet är att vara hemma om möjlighet finns till minst 2,5 års ålder! Vart överlycklig när jag läste det och skickade sms till älskling! Får se vad han säger! Barnet har nån anknytningsperiod tills dom är 2,5-3 år så dom blir som tryggast då om dom är hemma med föräldrarna!
Anledningen till att vi vill ha henne på dagis är att hon ska komma ut och träffa andra barn utan mig, men hon får träffa andra barn endå, med mig och hon är knappast blyg eller tillbaka dragen och pratar och är med jätte mycket! Men älskling tycker jag är egoistisk som vill ha henne hemma, att det inte är bra för henne men den artikeln motbevisar ju det, och jag tror de inte finns nå rätt och fel, man ska göra som man själv känner!
Och jag känner att när jag får chansen att vara hemma med båda mina barn, varför ska jag då inte ta den! Så länge inte isabelle far illa av det kan det ju inte vara fel?? Är så trött på folk kommentarer där jag måste försvara mig och mitt val att hon inte går på dais, inte försöker jag skuldsäötta dom som av olika anledningar satt sina barn på dagism det är upp till dom. För vem kan ge henne den tryggheten som jag, några som får betalt att se efter mitt barn. Läste precis lite trådar på Ann Wahlgren.com som just handlat om detta, och detta att sätta sina barn tidigt på dagis för att de ska få stimulans och bli sociala är helt fel, det är samhället och all stress runt att göra karriär, jobba som präglar våra tankar att det är "så det ska vara". Som sagt jag har haft och har turen att kunna vara hemma länge med mina barn, och jag tänker ametusan ta vara på den tiden, för vet ni vad? Den tiden kommer aldrig igen....
Över till nåt annat så har älskling börjat jobba idag, han var hemma i sju veckor-1 -men det var dåligt med jobb några veckor fram över så han jobbar i avesta nu, skönt, får känna på hur det är att vara en "riktig" familj!
Ganska skönt ändå att han börjat jobba, jag vill gärna göra saker på mitt sätt, jag är så van att vara ensam hemma med isabelle hälften av veckorna så v har liksom skapat våra egna rutiner som funkar jätte bra! Och ska ärligheten fram har både jag och älskling gått varann en del på nerverna under dessa eckor, för mycket av det goda;)
Våra underbara flickor var med i annosbladet igår <3
Skänker också alla de som förlorat någon i massakern i Norge en tanke, tänk så många föräldrar som fölorat ett eller kanske flera barn, det är så obegripligt, så ofattbart, svårt att sätta ord på hur hemskt det är! Att en människa kan vara så ond, så fruktansvärt ond, jag hoppas han en dag kommer till insikt vad han har gjort!!
Nu vaknade Bianca på övervåningen, ska hämta henne sen sätta mig och goa med mina sessor i soffan <3
ronne har varit med tre ggr, o då har jag tjaaatat :p annars går jag jämt själv med heidi :)
saga började dagis när hon var ett och ett halvt år, 15 timmar i veckan gick hon. jag tänker vara ärlig och säga att det gjorde ont i mig i början, jag grinade när jag lämnade henne första gångerna. hon var ju så liten, min lilla tjej. hon grinade aldrig och tillslut ville hon inte följa med hem när jag kom för att hämta henne.
hon gick inte på dagis speciellt länge för när jag blev gravid igen och gick hem så bestämde vi att saga också skulle få vara hemma.
jag tycker precis som dig att om man kan vara hemma med dom så varför inte. de tar ingen skada av att vara hemma, jag och mina syskon gick aldrig på dagis när vi var små, inte lider vi för det idag.
jag börjar faktiskt känna ångest redan nu över när alice ska börja på dagis. saga är tre år, förstår, kan prata och tala om ifall det är något. hon skulle nog bara tycka det var roligt med dagis igen. jag tror att vi till hösten kommer söka 15 timmar för saga men låter alice vara hemma. vi får se vad som känns bäst.
blev ett långt inlägg som kanske bara gjorde dig mer förvirrad ;P men jag tycker iaf att om du vill och har möjligheten att ha dem hemma så ha det! känner du att det vore det bästa för dina barn så är det troligtvis det också. jag tror inte att du i framtiden kommer se tillbaka och ångra att du var hemma med dem. gör det som känns bäst! :)
Ja, min ska börja på dagis vid 13 månaders ålder. Dock inte ett kommunalt dagis.. Hade velat ha han hemma några månader till, men mina mammadagar räcker inte till, & jag är sååå sugen på ut & jobba igen! (: Och jag tror han kommer ha jättekul! Skönt att slippa morsan lite! Och till en början är det ju bara 15 timmar i veckan =)
Vi delar samma tankar om detta med dagis hör jag=) Jag sa redan innan jag fick barn att mitt barn hamnar inte på dagis innan h*n kan prata så pass att h*n kan tala om ifall något hemskt hänt. Och jag ändrar mig inte en sekund på den punkten. Visst, känner mig stressad då bara jag av mina vänner har båda barna hemma, men jag tycker de känns bäst att ha Alice hemma nu när jag ändå är hemma. Man kan gå till öppnaförskolan och lekplatser med stora barn, då får dom träffa barn också=)
Nekisha va hemma tills hon blev 4 år då hon och Newell fick börja samtidigt på dagis, Hon var 4a och han var 2 år.. Det var Perfekt :) Och till och med Fröknarna sa att hon hade haft det lyxigt bra att få vara hemma så länge inte alla barn som har det så.
Blir så glad att läsa att du vill vara hemma med dina barn...tänk om fler ändå kunde tänka så, då skulle världen ha gladare barn!!!
Eva vad glad jag vart för din kommentar, håller helt med:) Känner mig lyckligt skattad som får vara hemma med dom ett bra tag till:)
