Här ska det pottränas!!!
Sen Bianca kom har potträningen legat på is kan man säga, inte för att jag kört stenhårt innan men då kunde Isabelle använda pottsitsen då och då, men nu när vi skulle börja igen vart hon livrädd av att sitta på pottsitsen man sätter på toan! Efter några dagar nu kan hon sitta där iallfall men hon absolut vägrar att göra nåt!! När jag märkt att hon ska bajsa har jag satt henne där, till och med efter hon börjat men hon vägrar, så fort blöjan åker på bajsar eller kissar hon! Eller om hon får gå utan blöja hämtar hon en blöja direkt eller ropar bakjsa och pekar på blöjorna!
Efter en bra stund och en flaska saft fick jag henne att kissa igår:) Så nu vill jag ha massa tips!! Visst ska det väl va "kul" att sitta där, har testat att både läsa bok, fila hennes naglar och killa i hennes hand (så som de gör i drömmarnas trädgård, hon älskar det), fast det tar tid kanske:)
Beställde dessa så de kanske blir skönare att sitta på potta nu, hon har en från ikea och en pottstol men båda är så hårda så hon får märken på rumpan till och med! Dom har kampanj på dessa på allt för föräldrars shop så passa på, 299 respektive 179 kr!
Ös på med tips nu hörrni:)
Efter en bra stund och en flaska saft fick jag henne att kissa igår:) Så nu vill jag ha massa tips!! Visst ska det väl va "kul" att sitta där, har testat att både läsa bok, fila hennes naglar och killa i hennes hand (så som de gör i drömmarnas trädgård, hon älskar det), fast det tar tid kanske:)
Beställde dessa så de kanske blir skönare att sitta på potta nu, hon har en från ikea och en pottstol men båda är så hårda så hon får märken på rumpan till och med! Dom har kampanj på dessa på allt för föräldrars shop så passa på, 299 respektive 179 kr!
Ös på med tips nu hörrni:)
Förlossningberättelse
Har varit på återbesök hos bm och fick då också min förlossningsjournal så nu är det väl dags att dela med mig av hur det gick till när Bianca kom till världen, vissa saker är ganska defusa dock, i vilken ordning och när vissa saker hände:)
På morgonen den 7 juni upptäcker jag en blodblandad flytning på morgonen, förstår att det är teckenblödning/resterande av slemproppen som släppt ca två veckor innan, va precis lika med isabelle så jag förstod att snart skulle de dra igång! Ringer och rådfrågar med förlossninge som trodde som jag!
Älskling skulle åka på konferens till Storvik och när jag upptäckte detta på morgonen sa jag att han kan räkna med att få komma hem tidigare:P
Dagen flöt på och jag åkte till avesta och träffa Felicia, kände efter extra mycket och kände nån enstaka sammandragning då och då, inge smärtsamma alls, Felicia va bombis att bebis skulle komma inatt:)
På kvällen gick ja och la mig som vanligt men surnade till när älskling aldrig ringde och sa godnatt, och envis som ja e vägrade ja att ringa.. Vaknade till vid 01 för att kolla mobilen och då hade han skickat sms, läste de och försökte sedan somna om, började känna sammandragnigar komma och gå, inga onda, men under den närmsta timmen kom de tätare, 02,30 ringer jag och rådfrågar förlossningen och berättar, har inte ont än men är rädd att de ksa gå fort, dom tycker jag ska ringa hem micke för de visste inte om de skulle gå fort eller inte. Ringer och väcker älskling, säger att han kan va beredd på att åka hem, velar fram och tillbaka hur vi ska göra men ja säger till slut att han kan somna om så återkommer jag för ja har ju inte ont! Efter jag lagt på kom några onda sammandragningar och jag ringer älskling och ber han komma, är väl 5 min emellan kanske, ringer även svärmor som ska komma och ta isabelle! Har hunnit duscha 2 gånger tror ja vid detta laget men har inte spec ont än, går upp och letar efter mina åksjuke tabletter, för jag skulle tamestusan inte spy som en gris under denna förlossning.
Värkarna kommer tätare och gör mer ont, får andas igenom dom och luta mig mot nåt, svärmor kommer och strax efter älskling, jag springer ännu runt och yrar efter mina tabletter. Till slut efter tjat från dom åker vi iväg, svärmor skickar med en påse med handukar ifall vattnet skulle gå, men egentligen va hon rädd för att jag skulle föda i bilen har hon berättat efter. Kändes jätte konstigt att åka från isabelle, hon sov ju så sött i sin säng! När vi skulle sätta oss i bilen gjorde de jäkligt ont och sen började helvetet!! Kl var nog ca 04,30-04,40 när vi satte oss i bilen och när vi kommit til fagersta hade jag haft 3 riktigt smärtsamma värkar, 3 min emellan nu, såg hur älskling hela tiden kollade på klockan, tänkte då i fagersta att hur ska detta gå, vi kommer få ringa ambulans. Mellan värkarna skickade jag sms, skrev till josefine och mamma att de va på gpng och att de gjorde sjukt ont! Kom ihåg att ja tänkte att jävlar om ja inte e tillräckligt öppen för att få eda, då jävlar, men i bakhuvut kände jag ändå på mig att nu är det nära! Värkarna kom tätare och tätare, halvvägs till Västerås kom de med 2 min mellanrum och jag skrek och hängde i handtaget att detta går inte när det kom en värk! Älskling körde i nästan 160 km in men han hade fått kört ändå fortare om det hade gått med opeln! Hamnade såklart bakom nån som körde som den skulle och jag vart galen för vi kunde inte köra om pga av mitträcket, slängde mig över tutan och skrek och gorma haha!!
Skrek hela tiden sen att det här går inte och älskling tröstade mig med att snart är vi framme! När vi kom så vi såg sjukhus skylten grät jag bara och hade total panik, värkarna kom så tätt och gjorde såå ont! Vi stannade precis vid ingången till förlossningen och älskling rusade ut för att hjälpa mig med skorna, han tyckte jag kunde springa in barfota men fastän jag hade så ont så jag bara skrek/grät skulle ja ha dom på mig! Började må illa med, tröck på klockan och hängde på dörren, när dom spg mig därinne kom de rusandes med en rullstol! Typ de första dom sa när dom öppnade var att: Trycker det, jaa skriker jag, ge mig bedövning! Det hinner vi nog inte med säger dom och drar av mig byxorna direkt när vi kom in! Kl va nu 05,10! Upp på britsen och jag måddee så illa och dom sa åt mig att andas och ta det lugnt för jag hade panik som gjorde att ja mådde illa! Andades som dom sa och då släppte det, men grät än och rullade i sängen och ville bara ha bedövning, dom undersökte mig direkt och sa 9-10 cm, här hinns inte med nån bedövning, kände sån uppgivenhet nu, hur ska jag klara detta utan bedövning, och lustgasd hatar jag! Tog dne endå mot min vilja, dne fungerade sne mest som nåt jag kunde skrika i för kung och fosterland!
Älskling hade hunnit parkera bilen och kom inspringandes, han fattade nog ingenting när de sa att nu blir det barn när som helst! Han såpg ut som ett stort frågetecken och kunde inte hjälpa mig alls, jag mest skrek och grät och sa åt han att inte ta i mig när han föröskte lugna mig att snart är hon är, det skiter ja i skrek jag, jag vill ha bedövning för de här går inte!'
Dom sa att jag kunde krysta när jag ville, kl 05,30 har de antecknat att jag fick krystvärkar! Först vågade ja inte krysta, det gjorde så ont och paniken var där igen, men sen släppte jag det och bara tröck. Isabelle e ju "utdragen" med sugklocka och nu kan jag förstå varför, de sa bara då att krysta neråt, men nu sa undersköterskan att jag skulle krysta precis som när man bajsar, och de gjorde ja, hon sa då den mindre roliga nyheten att nu kommer de lite bajs då gör du precis rätt, tacl för den!! Och ja, det kommer nog aslltid lite skit, inte mycket men lite av det som trycks ut när huvudet är så lågt, så nu vet ni:P
05,45 går vattnet, skit häftigt att känna, när jag tröck så kändes det som en ballong som till slut sprack och varmt vatten rann ut, så skönt!! Dom hade precis då tänkt att ta hål på hinnorna! SEn var det bara att fortsätta trycka, dom sa nåt om att gamla ärret där ja va klippt va så stramt så de kanske skulle få klippa igen, då utan bedövning för de hanns inte med! Ville ha nypinsóppa nångång här med men det hans inte med, pep och f¨rågade efter vatten, de hann dom! De gick så fort så de hann varken lägga under skyddsgrejjer eller sätta dit såna där benstöd på sängen eller koppla på ctg på magen, undersköterskan fick istället stå med en sån där doppler man lyssnar hjärtat med hos bm och hålla i mina ben samrtidgt:P
Mellan en värk satte dom dit benstödet för tydligen va ja så stark att de inte kunde hålla i benen, fick en massa beröm att jag tröck så bra, försökte verkligen trycka bort smärtan, helt annorlunda denna gång, man kände ALLT, med isabelle gjorde dettta skede knappt ens ont opga av all bedövning men nu kände jag allt, kände hur huvudet gled fram och sen tillbaka! Det enda dom kunde göra också var att försöka töja med fingrarana och hälla på olja! Till slut känner jag hur halva huvudet är ute, har kort på allt detta:P Då säger bm åt mig att vänta tills nästa värk nu för att slippa spricka så mycket, ni akn ju gissa hur jävla ont de gjorde, sne när nästa värk kom och jag tröck på så kom hela våran lilla dotter ut, vår underbara lilla Bianca:):) kl var nu 05,55! Alltså hade vi vart där i 45 min:P
Det var så underbart när de var klart, aldrig vart så slut, kände mig helt förlamad i hela kroppen och hade ont, som träningsvärk i varenda liten muskel i krpppen, speciellt i armarna! Men skillnaden denna gåpng mot när isabelle kom var att smärtan försvann bara en kort stund efetr hon kom ut sne kom dne tillbaka! Eftervärkar!! Gjorde djävulsk ont och jag pep´att kan ni ge mig nåt nu, nu är det klart ja vill inte lida längre! Du kan få panodil fick ja som svar! =6,05 krystat moderkakan ut och fan vad ont det gjorde när de tog på magen och så var jag tvungen att ligga still med Bianca i famnen, hade så ont så jag ville nästan inte hålla i henne, villa bara lägga mig på sidan men de fick ja inte för dom skulle sy det lilla jag spruckit! Eftervärkarna var riktigt bedrövliga, med isabelle kändes de som lite mensmärta bara men detta var som värkar, fick andas igenom dom men dom hölll i sig mycket mycket längre, säkert 10 min åt gången! Det skulle ju vara klart nu, nu var hon ute, nu skulle smärtan vara borta och jag skulle bara mysa med min dotter som med isabelle, men det liksom hamnade i skymundan när de gjorde så ont! Fick iallfall värktabletter och det släppte lite! Vi fick in dn berömda brickan, va så gott, var så törstog! I samma veva var dte perosnal byte, hade en helt underbar barnmorksa, Maria Gölles, hon som hade dreads på en unge i minuten, hon var så gullig och rolig och peppade verkligen en:) Undersköterskan va jätte bra också! Undersköterskan som kom sne va super gullig, i min ålder och nästan mesigt snäll, men barnmorskan däremot gillade ja inte, brysk och äldre, tog bara Bianca ifrån mig och vägde henne, fick ropa på älskling så han kunde knäppa kort, hon frågadse sen hur vi skulle göra, va kavr eller åka hem, vi ville tänka! Här fick vi då också veta att prinsessan vägde 3050 och var 49 cm lång, jag hade ju hela tiden sagt att hon skulle va lite större än isabelle 2980 gram och jag hade rätt men samtidigt tyckte jag hon såg mindre ut, men shit vad lika dom va! Såg det direkt, va som att få isabelle all over again:)
Sen efter jag kissat så kom bm in igen och frågade hur vi skulle göra, jag ville hem men älskling tyckte jag skulle va kvar och få smärtlindring men jag sa att jag kan lika väl ligga hemma och ha ont för de kunde bara ge mig panodil här, fick testa ett värmekrus med! Hon sa att det var fullt på bb så micke skulle inte fått ´vara kvar! Efter det sa hon att ja klä på dig nu så får ni vänta på barnläkaren i ett rum uppe på BB-återbesök! Hon sa det med sån där otrevlig ton, frågade om jag fick äta upp iallafall, och det kunde jag väl få
Älskling frågade va jag höll på med när ja skulle resa mig och klä på mig i det skick ja va i, skakade och hade ont, hon sa ju det sa ja bara:P
Iallafall så fick vi vänta i ett rum på läkaren kom, jag höl sten koll på tiden för dom lovade att var fjärde timme kunde jag ta två panodil:P !3,30 skrivs vi ut efter läkar koll, då hade Bianca både kissat, och bajsat och spytt mjölk redan så det var kanon att dte redan fanns mjölk:)
Kände mig aldselles vimmelkantig när vi gick till bilen, det var en sån konstig känsla, vi kom ju nyss in och nu går vi här med en bebis i bilstolen, man hann vekrligen inte med! Jag hade blod kvar än på mig och såg ut som sju svåra år:P Väl hemma stannade vi vid apoteket, ja skulle köpa bindor och näsdroppar till bianca, när jag fråpgade efter näs spray som läkaren rekomenderat då hon var så tät i näsan frågade dom hur gammak hon var, ja några timmar är hon! Hon stod där med munnen uppen och frågade hur jag ens kunde gå:P Jo gå kunde jag men att jg gick som en pingvin var en annan femma:)
När vi kom hem satte vi oss i soffan och var tysta en stund, vi behövde nog få en överblick över att de gått så fort..
En annan rolig sak var att jag skickade ju till Josefine i bilen in, hon svarade aldelles efter Bianca kommit ut att jag nog var så öppen att jag skulle få bedövning, skrev då att de redan var klart och hon var här:)
När vi varit hemma några timmar kom svärmor med isabelle och rocco, hade längtat så mycket efetr min stora tjej och längtat efter hennes reaktion när hon skulle träffa lillasyster första gången:) Vi filmade det, och det gick jätte bra, lillasyster fick en puss direkt:)
Så gick de alltså till när lillasyster kom till världen, två helt olika förlossningar mn nu har man testat på båda men kan inte rekomendera nån att föda utan bedövning, no no, men de va sjukt häftigt så här efetråt när jag lyckats smällt allt! Den första tiden kände jag mig mest snuvad å en förlossning och snuvad på myset efteråt pga av de hemska eftervärkarna, men det är inget jag kan göra nåt åt, hon är här nu, älskade lilla Bianca, som förövrigt är hela 7 veckor gammal idag, äskade unge:)
Ursäkta alla stavfel och den röriga texten men ja måste passa på medans isabelle sover:)
Sista magbilden, tagen 03,34 och hon är född 05,55:)
Hon hade jätte mycket fosterfett, dom frågade om hon var för tidigt född för dom kan ha så då, ja de hann dom inte fråga innan:P Nope 39+1 e lilljäntan född i:):)
älskling klipper navelsträngen:)
haha va gör älskliing för min:P
den som inte e nertryckt e biancas:)
<3
Ska svara på kommentarena om förra inlägget senare idag om ja hinner:)
Vi har iallfall bestämt att isabelle ska fortsätta va hemma med mig och Bianca <3<3 Ska ringa kommun och meddela detta:) Känns så jäkla bra och rätt :D
På morgonen den 7 juni upptäcker jag en blodblandad flytning på morgonen, förstår att det är teckenblödning/resterande av slemproppen som släppt ca två veckor innan, va precis lika med isabelle så jag förstod att snart skulle de dra igång! Ringer och rådfrågar med förlossninge som trodde som jag!
Älskling skulle åka på konferens till Storvik och när jag upptäckte detta på morgonen sa jag att han kan räkna med att få komma hem tidigare:P
Dagen flöt på och jag åkte till avesta och träffa Felicia, kände efter extra mycket och kände nån enstaka sammandragning då och då, inge smärtsamma alls, Felicia va bombis att bebis skulle komma inatt:)
På kvällen gick ja och la mig som vanligt men surnade till när älskling aldrig ringde och sa godnatt, och envis som ja e vägrade ja att ringa.. Vaknade till vid 01 för att kolla mobilen och då hade han skickat sms, läste de och försökte sedan somna om, började känna sammandragnigar komma och gå, inga onda, men under den närmsta timmen kom de tätare, 02,30 ringer jag och rådfrågar förlossningen och berättar, har inte ont än men är rädd att de ksa gå fort, dom tycker jag ska ringa hem micke för de visste inte om de skulle gå fort eller inte. Ringer och väcker älskling, säger att han kan va beredd på att åka hem, velar fram och tillbaka hur vi ska göra men ja säger till slut att han kan somna om så återkommer jag för ja har ju inte ont! Efter jag lagt på kom några onda sammandragningar och jag ringer älskling och ber han komma, är väl 5 min emellan kanske, ringer även svärmor som ska komma och ta isabelle! Har hunnit duscha 2 gånger tror ja vid detta laget men har inte spec ont än, går upp och letar efter mina åksjuke tabletter, för jag skulle tamestusan inte spy som en gris under denna förlossning.
Värkarna kommer tätare och gör mer ont, får andas igenom dom och luta mig mot nåt, svärmor kommer och strax efter älskling, jag springer ännu runt och yrar efter mina tabletter. Till slut efter tjat från dom åker vi iväg, svärmor skickar med en påse med handukar ifall vattnet skulle gå, men egentligen va hon rädd för att jag skulle föda i bilen har hon berättat efter. Kändes jätte konstigt att åka från isabelle, hon sov ju så sött i sin säng! När vi skulle sätta oss i bilen gjorde de jäkligt ont och sen började helvetet!! Kl var nog ca 04,30-04,40 när vi satte oss i bilen och när vi kommit til fagersta hade jag haft 3 riktigt smärtsamma värkar, 3 min emellan nu, såg hur älskling hela tiden kollade på klockan, tänkte då i fagersta att hur ska detta gå, vi kommer få ringa ambulans. Mellan värkarna skickade jag sms, skrev till josefine och mamma att de va på gpng och att de gjorde sjukt ont! Kom ihåg att ja tänkte att jävlar om ja inte e tillräckligt öppen för att få eda, då jävlar, men i bakhuvut kände jag ändå på mig att nu är det nära! Värkarna kom tätare och tätare, halvvägs till Västerås kom de med 2 min mellanrum och jag skrek och hängde i handtaget att detta går inte när det kom en värk! Älskling körde i nästan 160 km in men han hade fått kört ändå fortare om det hade gått med opeln! Hamnade såklart bakom nån som körde som den skulle och jag vart galen för vi kunde inte köra om pga av mitträcket, slängde mig över tutan och skrek och gorma haha!!
Skrek hela tiden sen att det här går inte och älskling tröstade mig med att snart är vi framme! När vi kom så vi såg sjukhus skylten grät jag bara och hade total panik, värkarna kom så tätt och gjorde såå ont! Vi stannade precis vid ingången till förlossningen och älskling rusade ut för att hjälpa mig med skorna, han tyckte jag kunde springa in barfota men fastän jag hade så ont så jag bara skrek/grät skulle ja ha dom på mig! Började må illa med, tröck på klockan och hängde på dörren, när dom spg mig därinne kom de rusandes med en rullstol! Typ de första dom sa när dom öppnade var att: Trycker det, jaa skriker jag, ge mig bedövning! Det hinner vi nog inte med säger dom och drar av mig byxorna direkt när vi kom in! Kl va nu 05,10! Upp på britsen och jag måddee så illa och dom sa åt mig att andas och ta det lugnt för jag hade panik som gjorde att ja mådde illa! Andades som dom sa och då släppte det, men grät än och rullade i sängen och ville bara ha bedövning, dom undersökte mig direkt och sa 9-10 cm, här hinns inte med nån bedövning, kände sån uppgivenhet nu, hur ska jag klara detta utan bedövning, och lustgasd hatar jag! Tog dne endå mot min vilja, dne fungerade sne mest som nåt jag kunde skrika i för kung och fosterland!
Älskling hade hunnit parkera bilen och kom inspringandes, han fattade nog ingenting när de sa att nu blir det barn när som helst! Han såpg ut som ett stort frågetecken och kunde inte hjälpa mig alls, jag mest skrek och grät och sa åt han att inte ta i mig när han föröskte lugna mig att snart är hon är, det skiter ja i skrek jag, jag vill ha bedövning för de här går inte!'
Dom sa att jag kunde krysta när jag ville, kl 05,30 har de antecknat att jag fick krystvärkar! Först vågade ja inte krysta, det gjorde så ont och paniken var där igen, men sen släppte jag det och bara tröck. Isabelle e ju "utdragen" med sugklocka och nu kan jag förstå varför, de sa bara då att krysta neråt, men nu sa undersköterskan att jag skulle krysta precis som när man bajsar, och de gjorde ja, hon sa då den mindre roliga nyheten att nu kommer de lite bajs då gör du precis rätt, tacl för den!! Och ja, det kommer nog aslltid lite skit, inte mycket men lite av det som trycks ut när huvudet är så lågt, så nu vet ni:P
05,45 går vattnet, skit häftigt att känna, när jag tröck så kändes det som en ballong som till slut sprack och varmt vatten rann ut, så skönt!! Dom hade precis då tänkt att ta hål på hinnorna! SEn var det bara att fortsätta trycka, dom sa nåt om att gamla ärret där ja va klippt va så stramt så de kanske skulle få klippa igen, då utan bedövning för de hanns inte med! Ville ha nypinsóppa nångång här med men det hans inte med, pep och f¨rågade efter vatten, de hann dom! De gick så fort så de hann varken lägga under skyddsgrejjer eller sätta dit såna där benstöd på sängen eller koppla på ctg på magen, undersköterskan fick istället stå med en sån där doppler man lyssnar hjärtat med hos bm och hålla i mina ben samrtidgt:P
Mellan en värk satte dom dit benstödet för tydligen va ja så stark att de inte kunde hålla i benen, fick en massa beröm att jag tröck så bra, försökte verkligen trycka bort smärtan, helt annorlunda denna gång, man kände ALLT, med isabelle gjorde dettta skede knappt ens ont opga av all bedövning men nu kände jag allt, kände hur huvudet gled fram och sen tillbaka! Det enda dom kunde göra också var att försöka töja med fingrarana och hälla på olja! Till slut känner jag hur halva huvudet är ute, har kort på allt detta:P Då säger bm åt mig att vänta tills nästa värk nu för att slippa spricka så mycket, ni akn ju gissa hur jävla ont de gjorde, sne när nästa värk kom och jag tröck på så kom hela våran lilla dotter ut, vår underbara lilla Bianca:):) kl var nu 05,55! Alltså hade vi vart där i 45 min:P
Det var så underbart när de var klart, aldrig vart så slut, kände mig helt förlamad i hela kroppen och hade ont, som träningsvärk i varenda liten muskel i krpppen, speciellt i armarna! Men skillnaden denna gåpng mot när isabelle kom var att smärtan försvann bara en kort stund efetr hon kom ut sne kom dne tillbaka! Eftervärkar!! Gjorde djävulsk ont och jag pep´att kan ni ge mig nåt nu, nu är det klart ja vill inte lida längre! Du kan få panodil fick ja som svar! =6,05 krystat moderkakan ut och fan vad ont det gjorde när de tog på magen och så var jag tvungen att ligga still med Bianca i famnen, hade så ont så jag ville nästan inte hålla i henne, villa bara lägga mig på sidan men de fick ja inte för dom skulle sy det lilla jag spruckit! Eftervärkarna var riktigt bedrövliga, med isabelle kändes de som lite mensmärta bara men detta var som värkar, fick andas igenom dom men dom hölll i sig mycket mycket längre, säkert 10 min åt gången! Det skulle ju vara klart nu, nu var hon ute, nu skulle smärtan vara borta och jag skulle bara mysa med min dotter som med isabelle, men det liksom hamnade i skymundan när de gjorde så ont! Fick iallfall värktabletter och det släppte lite! Vi fick in dn berömda brickan, va så gott, var så törstog! I samma veva var dte perosnal byte, hade en helt underbar barnmorksa, Maria Gölles, hon som hade dreads på en unge i minuten, hon var så gullig och rolig och peppade verkligen en:) Undersköterskan va jätte bra också! Undersköterskan som kom sne va super gullig, i min ålder och nästan mesigt snäll, men barnmorskan däremot gillade ja inte, brysk och äldre, tog bara Bianca ifrån mig och vägde henne, fick ropa på älskling så han kunde knäppa kort, hon frågadse sen hur vi skulle göra, va kavr eller åka hem, vi ville tänka! Här fick vi då också veta att prinsessan vägde 3050 och var 49 cm lång, jag hade ju hela tiden sagt att hon skulle va lite större än isabelle 2980 gram och jag hade rätt men samtidigt tyckte jag hon såg mindre ut, men shit vad lika dom va! Såg det direkt, va som att få isabelle all over again:)
Sen efter jag kissat så kom bm in igen och frågade hur vi skulle göra, jag ville hem men älskling tyckte jag skulle va kvar och få smärtlindring men jag sa att jag kan lika väl ligga hemma och ha ont för de kunde bara ge mig panodil här, fick testa ett värmekrus med! Hon sa att det var fullt på bb så micke skulle inte fått ´vara kvar! Efter det sa hon att ja klä på dig nu så får ni vänta på barnläkaren i ett rum uppe på BB-återbesök! Hon sa det med sån där otrevlig ton, frågade om jag fick äta upp iallafall, och det kunde jag väl få
Älskling frågade va jag höll på med när ja skulle resa mig och klä på mig i det skick ja va i, skakade och hade ont, hon sa ju det sa ja bara:P
Iallafall så fick vi vänta i ett rum på läkaren kom, jag höl sten koll på tiden för dom lovade att var fjärde timme kunde jag ta två panodil:P !3,30 skrivs vi ut efter läkar koll, då hade Bianca både kissat, och bajsat och spytt mjölk redan så det var kanon att dte redan fanns mjölk:)
Kände mig aldselles vimmelkantig när vi gick till bilen, det var en sån konstig känsla, vi kom ju nyss in och nu går vi här med en bebis i bilstolen, man hann vekrligen inte med! Jag hade blod kvar än på mig och såg ut som sju svåra år:P Väl hemma stannade vi vid apoteket, ja skulle köpa bindor och näsdroppar till bianca, när jag fråpgade efter näs spray som läkaren rekomenderat då hon var så tät i näsan frågade dom hur gammak hon var, ja några timmar är hon! Hon stod där med munnen uppen och frågade hur jag ens kunde gå:P Jo gå kunde jag men att jg gick som en pingvin var en annan femma:)
När vi kom hem satte vi oss i soffan och var tysta en stund, vi behövde nog få en överblick över att de gått så fort..
En annan rolig sak var att jag skickade ju till Josefine i bilen in, hon svarade aldelles efter Bianca kommit ut att jag nog var så öppen att jag skulle få bedövning, skrev då att de redan var klart och hon var här:)
När vi varit hemma några timmar kom svärmor med isabelle och rocco, hade längtat så mycket efetr min stora tjej och längtat efter hennes reaktion när hon skulle träffa lillasyster första gången:) Vi filmade det, och det gick jätte bra, lillasyster fick en puss direkt:)
Så gick de alltså till när lillasyster kom till världen, två helt olika förlossningar mn nu har man testat på båda men kan inte rekomendera nån att föda utan bedövning, no no, men de va sjukt häftigt så här efetråt när jag lyckats smällt allt! Den första tiden kände jag mig mest snuvad å en förlossning och snuvad på myset efteråt pga av de hemska eftervärkarna, men det är inget jag kan göra nåt åt, hon är här nu, älskade lilla Bianca, som förövrigt är hela 7 veckor gammal idag, äskade unge:)
Ursäkta alla stavfel och den röriga texten men ja måste passa på medans isabelle sover:)
Sista magbilden, tagen 03,34 och hon är född 05,55:)
Hon hade jätte mycket fosterfett, dom frågade om hon var för tidigt född för dom kan ha så då, ja de hann dom inte fråga innan:P Nope 39+1 e lilljäntan född i:):)
älskling klipper navelsträngen:)
haha va gör älskliing för min:P
den som inte e nertryckt e biancas:)
<3Ska svara på kommentarena om förra inlägget senare idag om ja hinner:)
Vi har iallfall bestämt att isabelle ska fortsätta va hemma med mig och Bianca <3<3 Ska ringa kommun och meddela detta:) Känns så jäkla bra och rätt :D
Dagis... den ständiga frågan
Vi var överens om att isabelle skulle börja på dagis i sept, 8 h i veckan men nu har jag börjat tveka igen, eller det har jag gjort hela tiden men älskling har en väldigt stark åsikt att detär bäst för henne! Helst vill jag ha henne hemma när jag väl har chansen och tills hon kan prata mer, så hon kan säga om det är nåt som är fel osv! Tanken att nån annan ska trösta mitt barn eller säga åt henne ger mig rysningar i hela kroppen!
Men nyss när vi åt frukost läste jag en artikel där några experter svarade på frågor och på frågan när barnet börbörja dagis så svarade dom att det bästa för barnet är att vara hemma om möjlighet finns till minst 2,5 års ålder! Vart överlycklig när jag läste det och skickade sms till älskling! Får se vad han säger! Barnet har nån anknytningsperiod tills dom är 2,5-3 år så dom blir som tryggast då om dom är hemma med föräldrarna!
Anledningen till att vi vill ha henne på dagis är att hon ska komma ut och träffa andra barn utan mig, men hon får träffa andra barn endå, med mig och hon är knappast blyg eller tillbaka dragen och pratar och är med jätte mycket! Men älskling tycker jag är egoistisk som vill ha henne hemma, att det inte är bra för henne men den artikeln motbevisar ju det, och jag tror de inte finns nå rätt och fel, man ska göra som man själv känner!
Och jag känner att när jag får chansen att vara hemma med båda mina barn, varför ska jag då inte ta den! Så länge inte isabelle far illa av det kan det ju inte vara fel?? Är så trött på folk kommentarer där jag måste försvara mig och mitt val att hon inte går på dais, inte försöker jag skuldsäötta dom som av olika anledningar satt sina barn på dagism det är upp till dom. För vem kan ge henne den tryggheten som jag, några som får betalt att se efter mitt barn. Läste precis lite trådar på Ann Wahlgren.com som just handlat om detta, och detta att sätta sina barn tidigt på dagis för att de ska få stimulans och bli sociala är helt fel, det är samhället och all stress runt att göra karriär, jobba som präglar våra tankar att det är "så det ska vara". Som sagt jag har haft och har turen att kunna vara hemma länge med mina barn, och jag tänker ametusan ta vara på den tiden, för vet ni vad? Den tiden kommer aldrig igen....
Över till nåt annat så har älskling börjat jobba idag, han var hemma i sju veckor-1 -men det var dåligt med jobb några veckor fram över så han jobbar i avesta nu, skönt, får känna på hur det är att vara en "riktig" familj!
Ganska skönt ändå att han börjat jobba, jag vill gärna göra saker på mitt sätt, jag är så van att vara ensam hemma med isabelle hälften av veckorna så v har liksom skapat våra egna rutiner som funkar jätte bra! Och ska ärligheten fram har både jag och älskling gått varann en del på nerverna under dessa eckor, för mycket av det goda;)
Våra underbara flickor var med i annosbladet igår <3
Skänker också alla de som förlorat någon i massakern i Norge en tanke, tänk så många föräldrar som fölorat ett eller kanske flera barn, det är så obegripligt, så ofattbart, svårt att sätta ord på hur hemskt det är! Att en människa kan vara så ond, så fruktansvärt ond, jag hoppas han en dag kommer till insikt vad han har gjort!!
Nu vaknade Bianca på övervåningen, ska hämta henne sen sätta mig och goa med mina sessor i soffan <3
Men nyss när vi åt frukost läste jag en artikel där några experter svarade på frågor och på frågan när barnet börbörja dagis så svarade dom att det bästa för barnet är att vara hemma om möjlighet finns till minst 2,5 års ålder! Vart överlycklig när jag läste det och skickade sms till älskling! Får se vad han säger! Barnet har nån anknytningsperiod tills dom är 2,5-3 år så dom blir som tryggast då om dom är hemma med föräldrarna!
Anledningen till att vi vill ha henne på dagis är att hon ska komma ut och träffa andra barn utan mig, men hon får träffa andra barn endå, med mig och hon är knappast blyg eller tillbaka dragen och pratar och är med jätte mycket! Men älskling tycker jag är egoistisk som vill ha henne hemma, att det inte är bra för henne men den artikeln motbevisar ju det, och jag tror de inte finns nå rätt och fel, man ska göra som man själv känner!
Och jag känner att när jag får chansen att vara hemma med båda mina barn, varför ska jag då inte ta den! Så länge inte isabelle far illa av det kan det ju inte vara fel?? Är så trött på folk kommentarer där jag måste försvara mig och mitt val att hon inte går på dais, inte försöker jag skuldsäötta dom som av olika anledningar satt sina barn på dagism det är upp till dom. För vem kan ge henne den tryggheten som jag, några som får betalt att se efter mitt barn. Läste precis lite trådar på Ann Wahlgren.com som just handlat om detta, och detta att sätta sina barn tidigt på dagis för att de ska få stimulans och bli sociala är helt fel, det är samhället och all stress runt att göra karriär, jobba som präglar våra tankar att det är "så det ska vara". Som sagt jag har haft och har turen att kunna vara hemma länge med mina barn, och jag tänker ametusan ta vara på den tiden, för vet ni vad? Den tiden kommer aldrig igen....
Över till nåt annat så har älskling börjat jobba idag, han var hemma i sju veckor-1 -men det var dåligt med jobb några veckor fram över så han jobbar i avesta nu, skönt, får känna på hur det är att vara en "riktig" familj!
Ganska skönt ändå att han börjat jobba, jag vill gärna göra saker på mitt sätt, jag är så van att vara ensam hemma med isabelle hälften av veckorna så v har liksom skapat våra egna rutiner som funkar jätte bra! Och ska ärligheten fram har både jag och älskling gått varann en del på nerverna under dessa eckor, för mycket av det goda;)
Våra underbara flickor var med i annosbladet igår <3
Skänker också alla de som förlorat någon i massakern i Norge en tanke, tänk så många föräldrar som fölorat ett eller kanske flera barn, det är så obegripligt, så ofattbart, svårt att sätta ord på hur hemskt det är! Att en människa kan vara så ond, så fruktansvärt ond, jag hoppas han en dag kommer till insikt vad han har gjort!!
Nu vaknade Bianca på övervåningen, ska hämta henne sen sätta mig och goa med mina sessor i soffan <3
En gång blond....
alltid blond!
Tack jossan för hjälpen med håret, gjorde slingor igår och jäklar vad nöjd jag vart:)
hade så här mörkt aldelles innan Bianca kom, tre sling blekningar senare så vart det ljust igen:)
Saknar magen riktigt mycket nu, helt galet för när man har den tycker man den är dryg men blir avundsjuk så fort jag ser höggravida kvinnor:P
Haft en hel dag i Avesta förövrigt, hittade inte alls dte jag skulle ha så jag fick beställa det när jag kom hem:)
Bland annat denna söta overall, hade lika till isabelle men dne kommer va för liten i höst till Bianca:)
Tack jossan för hjälpen med håret, gjorde slingor igår och jäklar vad nöjd jag vart:)
hade så här mörkt aldelles innan Bianca kom, tre sling blekningar senare så vart det ljust igen:) Saknar magen riktigt mycket nu, helt galet för när man har den tycker man den är dryg men blir avundsjuk så fort jag ser höggravida kvinnor:PHaft en hel dag i Avesta förövrigt, hittade inte alls dte jag skulle ha så jag fick beställa det när jag kom hem:)
Bland annat denna söta overall, hade lika till isabelle men dne kommer va för liten i höst till Bianca:)En bild säger mer än tusen ord!
Hej hej allesammans, på tiden att det vart en uppdatering här kanske:) Får passa på medans Bianca är nöjd och ligger och sprattlar och Isabelle roar sig med en pussel gris!
Dagarna flyter på ganska bra nu, det gäller att hitta sätt så allt funkar och nu är dte sista veckan älskling är hemma sen blir det bara jag och tjejerna och rocco såklart, men det kommer gå bra det vet jag:)
Rocco är hemma igen för er som läste på fb att vi test lämnat bort han, kände att vi inte hade tiden längre för han och en klass kompis ville testa att ha han, men så fort vi kom hem vart dte så tomt, inga klumpiga tassar som gick omkring, inga hårtussar överallt, ingen glad hund som ständigt viftade på svansen! Kort och gott kändes det som man tyckte innan var så jobbigt var små bagateller när han väl var borta, jag vart skit ledsen så jag packade i ungarna i bilen och åkte och hämtade hem han:) Känns jätte bra nu:)
Bianca har hnnit blivit en månad också.. hjälp vad fort det går!! Hon svars ler en massa nu och har blivit väldigt stadig, vet inte om jag skrev det sist men hon började ju vända sig väldigt tiidgt, tror hon var 10 dagar när hon började vända sig, från mage till rygg vänder hon sig hela tiden men till mage har hon bara gjort en gång:) Min duktiga lilla bebis:)
Bjuder på kort istället, för en bild säger ju faktiskt mer än tusen ord och jag har inte hela dagen på mig:)
Eskilstina zoo
Bianca var inte riktigt nöjd när vi var på zoot, fick mata henne hela tiden för det var det enda som hjälpte, men det vart för mycket så när vi satt och åt så spydde hon ur sig en jätte spya över hela henne och mig, tur att jag hade ombyte till henne, värre va dte med mig, men med några tvättlappar så funkade de, tur att jag hade svart klänning:P
Tack hörrni för en jätte trevlig dag:)
Busborgen
Älskade barnen
Första mötet med Emmas guldklimp Frank:):)
Min fina lilla Bianca <3
Hälsade på hemma hos Felicia, Jonas och Elton och där storm trivdes Isabelle:)) <3
Får bli mer kort en annan dag, har massor men dte tar fortfarande sån tid att ladda upp, förlossningberättelse kommer här nån dga med:):) Håll utkik:)
Dagarna flyter på ganska bra nu, det gäller att hitta sätt så allt funkar och nu är dte sista veckan älskling är hemma sen blir det bara jag och tjejerna och rocco såklart, men det kommer gå bra det vet jag:)
Rocco är hemma igen för er som läste på fb att vi test lämnat bort han, kände att vi inte hade tiden längre för han och en klass kompis ville testa att ha han, men så fort vi kom hem vart dte så tomt, inga klumpiga tassar som gick omkring, inga hårtussar överallt, ingen glad hund som ständigt viftade på svansen! Kort och gott kändes det som man tyckte innan var så jobbigt var små bagateller när han väl var borta, jag vart skit ledsen så jag packade i ungarna i bilen och åkte och hämtade hem han:) Känns jätte bra nu:)
Bianca har hnnit blivit en månad också.. hjälp vad fort det går!! Hon svars ler en massa nu och har blivit väldigt stadig, vet inte om jag skrev det sist men hon började ju vända sig väldigt tiidgt, tror hon var 10 dagar när hon började vända sig, från mage till rygg vänder hon sig hela tiden men till mage har hon bara gjort en gång:) Min duktiga lilla bebis:)
Bjuder på kort istället, för en bild säger ju faktiskt mer än tusen ord och jag har inte hela dagen på mig:)
Eskilstina zoo
Bianca var inte riktigt nöjd när vi var på zoot, fick mata henne hela tiden för det var det enda som hjälpte, men det vart för mycket så när vi satt och åt så spydde hon ur sig en jätte spya över hela henne och mig, tur att jag hade ombyte till henne, värre va dte med mig, men med några tvättlappar så funkade de, tur att jag hade svart klänning:P
Tack hörrni för en jätte trevlig dag:)Busborgen
Älskade barnen
Första mötet med Emmas guldklimp Frank:):)
Min fina lilla Bianca <3
Hälsade på hemma hos Felicia, Jonas och Elton och där storm trivdes Isabelle:)) <3Får bli mer kort en annan dag, har massor men dte tar fortfarande sån tid att ladda upp, förlossningberättelse kommer här nån dga med:):) Håll utkik:)
